Lyckad flygresa och känslosam besök
Ja, dagen var här. Jag gick upp kl.3 redan för att hinna med allt. Resan till Gardermoen gynnades av vackert väder. Vi kom fram i god tid, spända för resan med blandade känslor. Killar följde inte med ju, men den här gången var tjejernas tur och Filippa lyste av glädje samt var hon lite nervös inför vår första flygresa, jag med , men allt gick jättebra.
När vi svävade bland molnen,tänkte jag mycket på min pappa. Är jag närmare honom här uppe el vart är man närmast dem som har lämnat oss med stor saknad?
Han väntade inte på oss den här gången. Han omfamnade oss inte tårögd av glädje som han brukade varje gång man återträffades.
Är jag närmare honom vid hans grav? Jag kommer nog aldrig vänja mig vid detta. Varje gång man är där får man någon slags bekräftelse på det hemska som har hänt.
Samtidigt kändes det bra att äntligen kunna vara där. Be för hans själ, tända ljus och lämna blommor.
Han kommer alltid att vara i mitt hjärta i mina tankar, tack vare alla underbara minnen fyllda av kärlek och trots att det är fruktansvärt jobbigt så måste jag nöja mig med detta tills vi träffas igen på något sätt.
Därför ska den här resan inte vara fylld av sorg bara, för att pappa var alltid glad och han önskade oss inget annat heller.
Mamma väntade på oss och det är guldvärt. Hon som blev plötsligt så ensam klarar sig så bra och ler för vår skull. Stark är hon och jag är stolt.
God traditionell polsk lunch blev det i närmaste restaurang och efter det hälsade vi på mina morföräldrar och moster och hennes familj. Dem bor bredvid vårt gamla hus som min Pappa har byggt.Alla växter och träden som mina föräldrar har planterat har växt enormt.Tiden går...
Mormor fick stroke för 7 år sen,som är jättesorligt.Det blir aldrig samma när man träffas.Livet.Hon kände igen mig och kunde inte sluta gråta.Kändes bra att kunna krama henne om och om igen.
Det började skymma, då åkte vi till mina föräldrars hem där vi behövde verkligen landa ner och samla oss för en ny dag hemma i Polen.
Kram.